|
|
Pensionatsliv
|
Publicerat den Sunday, May 13, 2012 2:02 PM
Jag har berört ämnet förut: konsten, nyttan eller bara nöjet att väcka förargelse/debatt. På senare år har det behovet minskat markant hos undertecknad. Det kan vara ålder, vishet eller ren lathet, vad vet jag? Kanske är det dags för en yngre generation att ta över? Problemet är att de som skriker högst, sällan sitter inne med de riktigt intressanta upplysningarna. Det gamla talesättet Tala är silver, tiga är guld är inte helt taget ur luften, såvida det inte gäller att höja en röst mot oförrätter och missförhållanden. Där har vi alla en plikt och skyldighet att tala ur skägget. Med civilkurage kan man komma längre än man tror. Om inte annat sover man förhoppningsvis bättre om nätterna. Nåja, nog talat för denna gång. Nu ska ni få se lite från badhyllan i butiken (som förhoppningsvis öppnar senast i juni så att de går att använda i år.)
Till sist ännu ett lysande ordspråk från den vackra ön i norr: Gal måttligt, annars hamnar du i hökröven innan kvällen kommer.
|
|
|
Publicerat den Friday, March 23, 2012 7:14 PM
Ett axplock av vad som kommer att dyka upp på butikshyllorna inom kort. (Med den här uppställningen kommer jag osökt att tänka på förra helgens memoryspel med 4-årige brorssonen, som fullständigt krossade sin ouppmärksamma faster. ) Tänk om drummeln kunde lära sig photoshop och göra sig själv nyttig också.
|
|
|
Publicerat den Friday, March 23, 2012 4:39 PM
Dags att vakna ur idet, uppdatera och uppgradera en smula. Det har varit en osedvanligt seg början på säsongen med krabbgång och spyhinkar, men nu tror jag banne mig att vi är där. Den är här. Här är här där man är. Anyway. Panget är öppet och en ny butik är under uppbyggnad. Tjusigt värre lär det bli när det är färdigt.
 våren = fasta, därmed basta. |
|
|
Publicerat den Sunday, January 29, 2012 2:17 PM
Ju mer medveten om vårt gudomliga ursprung vi blir, desto svårare ter sig livet på jorden. Tusentals år av förtryck, våld och lidande har format människan till en hårdhudad varelse, långt bort från sitt ursprungliga tillstånd av kärlek och harmoni. Det här tragiska exemplet är bara ett i raden: Newyorkbon Nick Santino avlivade sin hund efter långvariga påtryckningar av grannar och hyresvärd och tog sedan sitt liv i sorg och desperation över sitt handlande. Soap actor Nick Santino committed suicide after being overcome with guilt for putting down his healthy beloved pit bull, Rocco. The Brooklyn born performer had become embroiled in a doggy dispute with his neighbors at his upper West Side condo, according to The New York Post. Santino apparently felt under pressure to get rid of his pooch after the policy in the building changed disallowing any new pit bulls to live there. Although as a current resident Santino was legally allowed to keep Rocco in the building, he was allegedly harassed by neighbors for months who wanted the dog gone from the building and made life difficult for him. So last Tuesday, on Santino’s 47th birthday, he had his best friend euthanized. But the struggling actor, who has had parts in All My Children and Guiding Light, immediately regretted his decision and his grief was too much, leading him to take his own life. Santino’s body was found on Wednesday after overdosing on pills. He had made a final call to an ex-girlfriend at 2 am before killing himself. “Today I betrayed my best friend and put down my best friend,” Santino wrote in a suicide note according to his friend Stuart Sarnoff. “Rocco trusted me and I failed him. He didn’t deserve this.” Santino adopted Rocco from a shelter several years ago and had posted on his Facebook that he “did not rescue Rocco, Rocco rescued me.” Dramatiskt kan tyckas, men faktum är att detta exempel är långt i från unikt. Under många år har människors hetsjakt på, av vissa ansett "icke önskvärda raser" pågått i en rad länder världen över. Familjer har splittrats och hemska övergrepp begåtts i ivern att utrota individer av speciellt ursprung. Storbritanniens BSL-lagar (Breed Specific Legislation) har inneburit mardrömslika scener där polis kommit hem till familjer och hämtat deras hundar för avlivning, inför gråtande barn. Efter stora påtryckningar och påtalanden om lagens oförmåga att lösa de verkliga problemen har lagarna äntligen mildrats. Vi hoppas att fler länder följer efter. När ska vi förstå att alla individer är lika mycket värda, lära oss att älska oss själva och vår nästa? Jorden kan vara ett paradis här och nu, om vi börjar förstå och bejaka denna kärlek, till alltet och oss själva. Mitt livs största kärlekshistoria och stöd genom livet heter Morrígan (Morran), en pitbullblandis från Irland. Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha överlevt och utvecklats till den jag är i dag. Hon är min själsfrände och livskamrat. Därför känns denna historia lite extra i hjärtat. http://www.iapbtf.se/ (extremt ouppdaterad för ögonblicket, vilket är på väg att åtgärdas av undertecknad.) |
|
|
Publicerat den Saturday, January 21, 2012 12:45 AM
Är i sanning storslaget. God natt Moder jord och alla dina fantastiska skapelser. |
|
|
Publicerat den Monday, January 02, 2012 3:02 AM
Vi överlevde det här nyåret också. |
|
|
Publicerat den Wednesday, November 09, 2011 5:16 PM
Det kommer en tid i alla egenföretagares liv då man undrar vad man håller på med, även om man nu råkar gilla sitt val av verksamhet. Försäljning är alltid viktigt och den ständiga frågan är hur den skall gå till. När jag drev företaget Snygga Naglar back in the days var mitt sinne full av idéer och uppslag. Kampanjerna avlöste varandra och kreativiteten visste ingen gräns. Jag försåg de mest inbitna gitarrister med fjädrar på fingrarna och blingade folks fötter med swarowskikristaller inför finlandskryssen. Nu känner jag mig mest gammal, cynisk och trött, farligt nära Basil i Fawlty Towers, som förvisso är en idol men knappast någon hållbar förebild i slika sammanhang. Jag vill botanisera bland uppstoppade djur på obskyra loppmarknader. Är det åldersrelaterat eller har det med världens hälsotillstånd att göra? Eniro ringde nyss och frågade efter numret till min mor. Kan det vara ett tecken? |
|
|
Publicerat den Tuesday, November 08, 2011 12:43 PM
Johan Gabriel Oxenstierna Jag har inte skrivit på ett tag. Kanske beroende på att jag inte tycker mig ha något att säga. Inre kontemplationer har tagit all tid och ord känns överflödiga. En platonisk kärlek har förärat mig sällskap och glädje med sina vackra ord och kloka tankar. En man som förtjänade betydligt mer uppmärksamhet än han fick under sin livstid. Världen behöver fler av hans sort. |
|
|
Publicerat den Wednesday, October 05, 2011 7:49 PM
Även om jag älskar hösten infinner sig en tid då det blir för mycket nedfallna löv i dammen, lite för kallt för palmerna utomhus och lite för mörkt om morgnarna för att gå upp. Då är det lätt att humöret dalar och björninstinkterna tar över. Mat och sömn i all ära, men det fungerar inte som betalningsmedel och löser inga världsproblem, vad jag vet. Det gäller att komma över det. Helst innan maj. Veckans tyska gäster kolliderade med ett vildsvin som demolerade deras skåpbil rätt rejält. Jag gratulerade dem åt att ha sluppit en älg genom rutan. Det gäller att tänka positivt. |
|
|
Publicerat den Thursday, September 29, 2011 8:05 PM
Med stigande ålder har jag blivit alltmer folkilsken. Detta är en av anledningarna att jag bor på landet. En viss ironi kan tyckas, att en person med denna åkomma driver pensionat, men det funkar faktiskt rätt bra. Jag har nog haft tur med gästerna. Det var inte helt självklart att flytta tillbaka till barndomens håla, men nu börjar jag se fördelarna med regionen. Mina förfäders gamla Söder förändrades alltför mycket och New York låg lite för långt bort, så Sörmland fick det bli. Här finns ett ypperligt bibliotek, ett hyfsat sushiställe, några bra loppisar och tillräckligt med kreativt utrymme för att stå ut. En lokal kiropraktor räddade dessutom min rygg häromdagen. Lika bra att stämma upp i lovsång så länge det varar och lämna oplockade gäss därhän. Tända ett ljus i stället för att förbanna mörkret och allt det där. Godnatt. |
|
|
Publicerat den Saturday, September 17, 2011 10:53 AM
Människan formas ju som bekant en hel del av sin omgivning och uppväxt, om man som undertecknad växte upp utan television, blev det en del läsande. Favoriterna hänger med än. Språk ska vara roligt. Kanske en förklaring att man är som man är? Jag är i alla fall övertygad om att lyssnarvärdet skulle öka om folk uttryckte sig så att man förstår vad de säger. Haddock är en obesegrad mästare på det området. Enkelt och kärnfullt. Som poesi. Nej, gott folk, things to do and places to be. Grannens tax fyller jämt och jag förväntar mig sju sorters kakor. Minst. |
|
|
Publicerat den Friday, September 16, 2011 11:32 AM
En god vän som är IT-konsult, brukar säga att teknik är mer voodoo än vetenskap. Min bästa väns man (som är jurist) konstaterar torrt att missöden beror på skräpet bakom spakarna. Hur det än förhåller sig undrar jag hur nyttigt den här teknikstressen är för mänskligheten. Egentligen? Jag läser på hemsidan att (citat:) "HTC Sense är en holistisk upplevelse som sätter dig i centrum – genom att helt
enkelt se till att saker fungerar som de ska" och " Discover the Unexpected – Du kommer att upptäcka mängder med små, praktiska detaljer som ger dig en bättre HTC-upplevelse, allt från möjligheten att stänga av ringsignalen genom att vända på telefonen till att texten automatiskt anpassas till din skärm." Nog har jag fått mig mina överraskningar alltid. Till att börja med stänger skärmen ner vid ett samtal av tre, så att jag varesig kan svara i telefon eller se vem som ringer. Fantastiskt roligt när man tar emot avancerade gruppbokningar från prestigefyllda auktionshus i London. Vidare krävs minutiösa beskrivningar när man ställer in alarmet, varför vill man gå upp liksom? Ge mig tre skäl och framförallt rätt datum. Krematoriekillen fick checka ut sig själv utan frukost i morse medan hotellmadamen sov vidare i falsk trygghet brevid ett stycke trolös maskin. Ska det vara såhär? Vad var det för fel på hajfenan? Den fungerade nedsänkt i lervälling och vattenpölar. Förvisso inte med kamera och internetuppkoppling, men den tog emot samtal och skötte sig som den skulle. Kallar vi in hjärnkirurger för att sätta på plåster numera och är seniormobilen mitt enda återstående val? Svar mottages tacksamt via mail. |
|
|
Publicerat den Thursday, September 15, 2011 10:49 PM
|
|
Publicerat den Wednesday, September 14, 2011 8:47 PM
Efter en inte allt för otrevlig 3-rättersmiddag med tillhörande dryck verkar herr Berghagen äntligen ha lämnat undertecknads huvud och andra, mer angenäma ting tagit tankeverksamheten i anspråk. På kvällsrundan med hundarna tänker jag på mina sköna gäster, själva anledningen att den här bloggen överhuvud taget blev till från början, om bara grundaren ville hålla sig till ämnet. Nedan några korta utdrag från gångna veckors konversationer: Jag: hittar du till krematoriet här i stan? Gästen: Ja, jag tror det, det är jag som har byggt det. Jag frågar hurvida de utländska gästerna störts av att ett gäng mediala personer just dansat runt, sjungandes i deras rum för att fördriva spökelser. Gästen: Nejdå, inte det minsta, men jag är fortfarande chockerad över er alkoholpolitik. Hur f-a-n kan staten gå in och bestämma hur stark öl ni får köpa? Det är skandalöst! Varför protesterar ni inte? (ett dygn efter att personen i fråga förgäves försökt köpa starköl på Konsum) Jag: Räcker det med en bytta is? Gästen: (81-årig amerikan som tittar fullständigt oförstående på mig) Nej, vi gillar mycket is i våra Gimlets. Jag: (smått överrumplad över att jag inte hört någon bil anlända) Hur kom ni hit? Gästerna: Vi gick. (5 km i spöregn med två stora väskor var) Jag har Svenskar som klagar över dålig skyltning. De här sydliga vikingarna kom hit från Spanien med flyg, buss, tåg och apostlahästar, med gps:en i högsta hugg, direkt in i receptionen, utan problem. Kom igen. Nu ska det tydligen gosas också. Hyndan ger mig ögon. Och det är Svenska Miljonärer på femman med Lasse Diding! Min största förebild och idol i hotellbranschen. Hur bra kan det bli? Soffläge med päronpruttande hund. |
|
|
Publicerat den Wednesday, September 14, 2011 5:35 PM
Det har stormat hårt senaste dygnen. Trädgården är kraftigt ommöblerade, liksom undertecknads hjärna som tvångsmässigt mal minda strofer från Lasse Berghagens 70-talsinsats för Tandvärnet, sedan solen gick upp i morse. Är det något jag ska lära mig eller bara ett tecken från ovan att omedelbart konsumera skumpan i kylen? Det börjar bli lite mycket med alla "zeeebror som vadar på strääänder, kaaaalibaliken i Beeender, jaaaa det är mycket som hääänder och vi, vi båååårstar våra täääänder, det är roligt och inget besväääär, det är enkelt du gör såhäääär", följt av (säkert autentiskt) tandborstgurgel. Tips mottages tacksamt. Har en vän i Spanien, vars gamla moster, en blonderad karaktär med läppkonturer halvvägs ute i ansiktet och cigarettmunstycke, som bor ovanpå deras garage, alltid hävdat att blåst kraftigt påverkar hennes tankar. Fram tills nu har jag trott att det berott på allt gräs hon rökt, men nu har jag mina dubier. |
|
|
|
|
