PURE RETREAT - En Sörmländsk oas
Pensionatsliv

Sommarläsning om döden

Sommaren är för många en tid av avkoppling och läsning. Undertecknad jobbar mer än vanligt såhär års men unnar mig även en del inspirerande lektyr. Denna bok fick jag låna av bästa väninnan. En vansinnigt spännande, skrämmande och tankeväckande bok om brott och straff i Sverige i forna sekel. Vår syn på brottslingarna och avrättningsmetoderna var inte ett dugg bättre än dem som i dag tillämpas i mellanöstern. Avrättningarna var dessutom offentliga fram till år 1867, vilket inte var för så många generationer sedan.
Boken är dessvärre slut på förlaget men går kanske att få tag på på andrahandsmarkanden eller biblioteket.
Döden i skogen av Göran Lager Ersatz förlag.
Det här fick mig att fundera över döden i största allmänhet (något jag gör rätt mycket till och från, morbid som jag är. Dessutom skriver jag själv på en bok just nu som behandlar ämnet en hel del.)
Hur såg det ut i min egen hembygd? Konsulterar man församlingens dödböcker växer bilden fram av ett rätt hårt liv. Självmord var inte ovanliga. Johanna Charlotta, 25, dog av fosforförgiftning, troligtvis självfövållad, i december år 1894.
Torparen Jonas Andersson var sinnessvag och dränkte sig i april år 1894.
Bonden Anders Andersson,47, afhänte sig lifvet genom hängning i maj 1888.
Många dog också i barnsäng eller i olycksfall. Bonden Jonas Eriksson tex, krossades vid fällning av träd i skogen vid Rinkesta, 66 år gammal i januari 1887.
Jon Ernst Agust, 2 år och Emma Amalia, 5 år blev till döds förgiftade genom att under lek äta rot av sprängört i maj 1894.
Man läser om dödsorsaker som ruttna ben, mångåriga plågor af gikt och svaghet, slag och torsk. Andra drabbas av bölder i huvudet, kikhosta och skabb. Husmodern Marlena Jonsdotter, 34 dog av trånsjuka i maj 1827.
Församlingsböckerna är fulla av livsöden.
Ödet för självspillingarna var för övrigt jordfästning i ovigd jord, i tysthet förrättad av någon myndighetsperson eller präst. Utanför kyrkomuren eller under senare tid på avskild plats inom murarna. Hur många ligger inte begravda så? Bara de 10-tal år jag bläddrat igenom i min församling, hittar jag en drös olika självmord i alla åldrar, kön och samhällsklasser.
För den som har möjlighet rekommenderar jag ett besök på bibliotekens släktforskningsavdelning eller ett månadsabonnemang hos exempelvis Arkiv Digital som tillhandahåller kyrkböcker på nätet. Finns det något bättre än att få försjunka i gamla tider när solen gassar för hårt och bromsarnas bett får en att vilja fly till skuggan och ett glas kall dryck? Vad ruvar din hembygd på för spännande hemligheter och vem har tidigare bott i ditt sommartorp?
Detta kan vara precis rätt tid att ta reda på det.

Bland kissedoggar och syfilispatienter

För några veckor sedan hade jag förmånen att få tillbringa en helg med min far och bror i minnenas tecken med långa promenader på våra förfäders Söder. Farsan berättade om gamla tider och hur livet kunde te sig på fattigsöder då han var barn. Första bilden är tagen på  Fjällgatan. Stigbergets sjukhus. Förr och nu. Här behandlades syfilispatienter (enligt min far, dock har jag inte lyckats få det bekräftat i några källor på nätet) Han illustrerade sin berättelse med en, för min far ganska typisk vits: "Jag tror bestämt att jag har en släng av syfilis, sa gubben när han tappade ollonet i pottan".


















Promenaden fortsatte mot Sågargatan och de gamla kåkarna som i gamla tider huserat sjöfartsfolk.





    
























   
Så här kunde en välartad gata se ut. Lugnet var det dock inte så mycket bevänt med då vagnarnas metallhjul och hästarnas hovar lär ha fört ordentligt
väsen på kullerstenarna.









 






Lunchavbrott på Pelikan där ingenting, förutom priserna och
linnedukarna, förändrats sedan 50-talet.                                                                         






Kvällen spenderades på Mariasidan. Farsan berättade att man inte kunde röra sig hursomhelst mellan områdena där lokala gäng kontrollerade alla nykomlingar med frågan "Vad är du för en jävel?" Slagsmål var en regel, snarare än undantag. Var man en kissedogg, dvs en läroverksgosse, kunde man räkna med spö. Söder var ingen plats för märkvärdigheter. Här gällde gatans lag och ingen var bättre än en annan. På rasterna slogs man så näsblodet rann och på vintrarna roade man sig att hoppa mellan isflaken i Årstaviken.

Jag frågade om det fanns något som var bättre förr. Farsan svarade att det inte förekom mobbing på samma sätt då alla hade lika lite. Det fanns inte märkeskläder eller statusprylar som i dag.
På den här tiden hade inte järnvägen skyddat elledningarna över spåren. En av farsans vänner tävlade med kompisarna om vem som kunde kissa längst från en bro. Han fick en stöt och dog på fläcken, fem år gammal. Livet på 40 och 50-talet var tufft, men barnen gick själva till och från skolan och åkte spårvagn mellan stadsdelarna redan i sexårsåldern. Pedofiler, kriminella och narkomaner verkar inte ha ingått i gatubilden.                                              











Vara Frank

Det är alltid fest när Peo släpper en ny bok. Denna gång bjuder han på en riktig feel good roman om våndan att välja rätt i livet. Frank har ett väl injobbat liv i Stockholm som tuffar på rätt bra när hans fru Vibeke erbjuds nytt jobb i Köpenhamn. Familjen måste ta ett beslut men Frank spjärnar emot. Han vill inte lämna sin kollega Mårten. Vad är det för känslor som växt fram dem emellan? För att ta reda på det drar de båda vännerna till Nice medan Franks fru och dotter åker till Köpenhamn. Frank brottas med känslor och förnuft. Har han valt rätt?

Det här är en bok som är lätt att förlora sig i. Orden tidlös eskapism kommer till mig i ett försök att förklara sinnesstämningen som infinner sig när man kommit in i handlingen och bara vill ha mer. Skickligt beskrivna miljöer och mänskliga tillkortakommanden tillsammans med ett fantastiskt språk gör denna roman till en njutning att läsa. Ett måste för hängmattan i sommar om man orkar hålla sig tills dess.






Boulani - Afghanska piroger

I och med våra nya familjemedlemmar så har matlagningen utvidgats mot det afghanska köket. En billig och enkel rätt som är hyfsat lätt att laga är boulani, en pirog med valfri fyllning. Perfekt snabbmat. Receptet varierar beroende på vem du frågar. Afghaner verkar inte vara så receptberoende utan kör lite på måfå. Degen görs med fördel en bra stund innan den skall bakas ut, ungefär som med pizzadeg. Vi brukar ha purjolök och köttfärs i fyllningen, men det går att ha vad som helst i, olika sorts grönsaker, potatis etc. Degen kavlas ut i rundlar, fyllningen läggs i mitten. Sedan viker man den ena kanten mot den andra, stänger till knytet med tryck, exempelvis med baksidan av en gaffel och steker med olja i stekpanna på medelvärme. Degen ska gräddas, inte brännas. Serveras gärna med yoghurt och chilisås.

Obs! Bilderna visar piroger gjorda av hushållets svenskar. När afghanerna gör dem blir de betydligt snyggare.

Ungefärligt degrecept (varierar från hushåll till hushåll) Tänk pizzadeg:
mjöl efter behov
1/2 pkt jäst
ca 5 dl ljummen vätska (vatten/mjölkblandning) 
3  msk olja
1 1/2  tsk salt

Exempel på fyllning:
purjolök, finhackad och tvättad/urlakad i vatten och salt för mildare smak.
nötfärs, stekt och kryddad enligt tycke och smak
pressad vitlök efter smak

Degen utkavlad och fyllningen på plats























Stekes gyllenbruna i ordentligt med olja i medelvarm panna






















Serveras med chili och yoghurtsås

Riktig vinter

Nu har det verkligen blivit vinter. Vackra pasteller och gnistrande snökristaller. Lika vackert som det är kallt. Tysta vidder. Påpälsade hundar och mössförsedda människor. Knastrande under fotsulorna. En bra bok framför brasan på kvällen. Inomhusliv. Reflektion.


Några bilder från mobilkameran



























































































Summering

Snart är ännu ett år till ända och mycket har hänt. Ska jag summera det i korta ordalag blir det förändring, eftertanke och omstrukturering som får bli ledord. Att lära sig att leva i nuet, släppa det gamla och omfamna det nya.
Idag kom så snön, den efterlängtade. Jag letade fram några mobilfoton från det gångna året. Tack vårat vackra land för dina växlande årstider.





























Jul igen

Länge sedan jag skrev sist och mycket har hänt. Turistsäsongen är över och familjen har sedan några månader tillbaka utökats med tre stycken ensamkommande flyktingkillar från Afghanistan, vilket inneburit en ganska stor omställning. Tiden går numera åt att skjutsa till fotbollsträningar, laga mat och läsa läxor. Uppgiften är oerhört berikande och spännande och jag lär mig nya saker varje dag. Årets julbord gick i mellanösterntema då vi även har en Irakisk inneboende som är en hejare på att laga mat.
Undertecknad, som inte är speciellt julfrälst eller traditionsbunden, njöt av att slippa de tunga, matkomaframkallande rätterna till förmån för fräscha grönsaker och grillat kött. En fröjd för både öga och gom. Med dessa ord och bilder önskar jag alla därute en riktigt god jul, hur ni än väljer att fira den.
Ps. Tomten kom givetvis på besök. Undertecknad gick ut och köpte tidningen precis då, så jag missade varelsen med bomullsskägg, rävpäls och vansinnig blick, men killarna intygade att den var snäll och trevlig, om än lite underlig.
Kycklingspett med himmelsk yogurtmarinad och grönsaker                                  Lammspett med champinjoner, paprika och lök




















Fantastiska grönsaker och örter spred väldoft i hela huset                                        Marsipantårta, glögg och baklava fick avsluta måltiden
     

En stark bok på höstkanten

Äntligen damp den ner i brevlådan, den efterlängtade boken Kommer du tycka om mig nu? av min idol och tillika gamla väninna Lina Axelsson Kihlblom, som jag hyllat tidigare i denna blogg för sin insats i dokumentärserien Rektorerna. Det är en oerhört stark skildring av hur det är att växa upp i en kropp som inte samstämmer med själen och det egna jaget. Lina vet från späd ålder att hon är flicka, även om hennes kropps fysik talar för något annat. En dag läser hon i en veckotidning om könsbyten och förstår att det finns en lösning. Där framme.

Vägen dit är dock lång och kantad av konflikter. Att leva i fel kropp är jobbigt nog men att uppleva sig som mindre begåvad på grund av dyslexi är i sig en resa.
Lina bestämmer sig tidigt att övervinna sina inlärningssvårigheter och utvecklar själv metoder och knep för att överleva i skolans tuffa värld. Hon lyckas mot alla odds bli bäst i klassen och fortsätter sedan att läsa i Uppsala. Det är där vi träffas och blir vänner. Sedan dess har hon inte slutat att förvåna mig med sin målmedvetenhet, styrka och inre övertygelse.
När man läser en sådan här bok kan man tro att författaren hittar på, skarvar och tillrättalägger, men jag försäkrar att Lina faktiskt har gjort allt hon skriver om.
Denna livserfarenhet har resulterat i en utmärkt analytisk pedagogik som nu kommer många utsatta barn tillgodo i skolan. Det går inte att föreställa sig en mer lämpad person att forma dagens skola än Lina. Få personer har hennes handlingskraft, visioner och känslomässiga engagemang.
Det här är en extraordinär människa och en mycket läsvärd bok som kan förstås och uppskattas av många på många olika plan. Höstens och kanske årets absolut viktigaste bok om ni frågar mig.
Köp den på Bokus eller direkt från förlaget där du även kan läsa mer om författaren.



Coola djur del 2

Sengångaren är ett djur jag gillat länge. Här kommer lite förundrande fakta om denna trädlevande saktfärdiga varelse.
Det finns två typer av sengångare, den med två tår och den med tre. Släktskap finns med myrslok och bältdjur.
Vikt: 4-9 kg.
Längd: 58-70 cm. Klorna mäter 8-10 cm.
Hemvist: Sengångare vistas främst i grenarna i den tropiska regnskogen. Utbredningsområdet sträcker sig från Centralamerika till södra Brasilien.
Föda: Nästan uteslutande blad. Bara tvåtåiga sengångare äter ibland frukter eller ryggradslösa djur.
Dräktighet: 6 till 11,5 månader
Största naturliga fiende: Människan, rovfåglar, kattdjur och ormar.
Bestånd i naturen: Starkt hotad pga människans skogsavverkning.
                                                                                       Livslängd:  i naturen ca 12 år och ca 30 år i fångenskap
Coola egenskaper: : De tretåiga sengångarnas huvuden har en rörlighet upp till 270°. De lever sitt liv i träden men en gång i veckan kliver de ner på marken för att lätta på trycket. Upp till 1/3 av vikten försvinner då innan de klättrar upp i trädet igen. Tretåiga sengångare är mycket duktiga simmare medan tvåtåiga sengångare inte kan simma alls. Pälsen fungerar som kamouflage med alger och parasiter som hyresgäster. De har extremt dålig syn och hörsel. Däremot har den ett relativt bra luktsinne. Det här är ett djur som spar på krafterna och sover mycket. De är sympatiska och fredsälskande. Tidiga europeiska upptäcktsresande, som hittade dem i Amerikas skogar, beskrev dem som lata och fula. Även hos Brasiliens ursprungsbefolkning finns legender om sengångarnas lathet, eftersom de inte bygger bon.

















Coola djur del 1

Djur är underbara varelser jag gärna umgås med. Ibland stöter man på avstånd på de där extra coola exemplaren. Jag tänkte lista några favoriter utan inbördes rangordning. Bara för att det är kul. Lite som på mjölkpaketen. Hellre än att rapportera från tråkiga galamiddagar jag ändå aldrig går på.

Okapi

Mankhöjd:150–170 cm.
Vikt: upp till 250 kilo.
Längd: ca 2,5 meter lång.
Hemvist: Minst 500 meter över havet i nordöstra Kongo-Kinshasas regnskogar.
Föda: löv, kvistar och frukter.
Dräktighet: 414 till 493 dagar
Största naturliga fiende: Leoparden samt områdets befolkning som jagar djuren för köttet och hudens skull.
Bestånd i naturen: 10 000 till 35 000 individer. Sedan 1985 finns ett avelsprogram mellan europeiska djurparker. IUCN listar arten, främst på grund av det begränsade utbredningsområdet, som nära hotad.
Livslängd:  Individer i fångenskap blir vanligen 15 till 20 år gamla. Den äldsta kända individen dog vid 33 års ålder. Livslängden i naturen är okänt

Cool egenskap: Den mörka, blåaktiga tungan kan sträckas ut upp till 25 cm. På så sätt får djuret tag i födan. Tungan används även för rengöring av ögonen, näsborrarna eller andra kroppsdelar.

Källa: Wikipedia.




























Semesterdag 3 Falsterbo

Då både bästa väninnan och jag är svag för havet, gick tredje dagsturen till Falsterbo som har fantastiskt fina stränder, framförallt off season då man får njuta av havet i ensamhet. Vit sand mellan tårna, doften av tång och havsbrus i öronen. Det är livet för en ofrivillig landkrabba.


























       Innan utflykten till Falsterbo passade vi på att äta lunch på Peggys Fisk i Löddeköpinge. En fantastisk inrättning ni bara måste besöka om ni har vägarna förbi.





























Semesterdag 2 Köpenhamn

Dag nr två spenderades på Saluhallarna i Köpenhamn. Det finns ingen anledning varför man inte ska åka dit om man uppskattar att äta såväl med munnen som ögonen.
Bara bron står emellan oss                                                                                                och dessa vackra skapelser



























      
      

Semesterdag 1 Österlen

Då det rått en viss torka här tänkte jag dela med mig av några bilder från min korta men ack så underbara semester i förra veckan. Den första på många år. Givetvis gick den till bästa väninnan som flyttat till Skåne. Tillsammans utforskade vi natur och (mat)kultur så som bara vi kan. Härligt och högst välförtjänt. Första dagen begav vi oss till Österlen där havet verkligen möter himmelen.


















Höstlöv och boktips

Bloggtorkan har varit total och det är som det är. Hösten har kommit på riktigt och undertecknad försöker komma igen på flera fronter. Det känns som att mycket håller på att hamna på plats.
Det gäller bara att sortera och inte förta sig. Därför väljer jag att mjukstarta med två något olika boktips, dock väldigt läsvärda båda två:
Hanteringen av odöda
John Ajvide Lindqvist, Ordfront

Stockholm en dag i mitten av augusti: Det är onaturligt varmt fast det är sent på kvällen och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fält lagt sig över stan. Ett omvänt strömavbrott. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av. Paniken ligger i luften.
Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt ...

Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken.
Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv.
Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården.

Hanteringen av odöda är en skräckroman av klassiskt snitt, men också en mycket gripande berättelse om kärlek som trotsar själva döden

(Text knyckt från Bokus där du snabbt får boken i din hand: Bokus.)

En bisarr och underhållande historia som håller förvånansvärt bra, trots sitt märkliga scenario. Jag närmast sträckläste den under en tredagars semester och rekommenderar den varmt till dem som ännu inte gjort dess bekantskap. Ingående beskrivningar av vandrande lik i olika grader av dekomposition är en bonus.



Gustav IV Adolfs memoarer
av [Gustaf IV Adolf] Gamby, Erik (1908-1996) (utg.).
Uppsala, Fyris-Tryck, 1960. 8:o. 159, (1) s. Innehåll: Förord; Gustav IV Adolfs författarskap, av Sten Carlsson; Hågkomster av en landsflykting prins från Kina, tillägnad mänskligheten; Betraktelser över mina första krigsbedrifter; Den trettonde mars eller De viktigaste händelserna under revolutionen år 1809; Sann roman eller En läxa för andra. Tryckt i 1700 exemplar, varav 750 för bokhandeln. (förlagets text)

En bok som länge stått i min bokhylla och berett mig glädje. Detta är den bisarra historien om en kung i landsflykt. Överste Gustavsson drar runt i Europa och förälskar sig i en bordellflicka. Förgäves försöker han få fason på henne, vilket inte lyckas. En sorglig historia som dock är mycket underhållande att läsa. Den fd kungens författartalanger är påtagliga. Tyvärr kom de inte att uppskattas av sin samtid och han dör utfattig och bortglömd på ett sjaskigt hotell i Schweiz 1837.


Köps från välsorterade antikvariat eller näthandlare såsom antikvariat.net eller  bokbörsen. Eller låna från biblioteket.

Höstsol

Ironiskt nog var det tvunget att bli höst innan solen behagade stanna. Nåja, undertecknad är inte den som klagar. Hösten är min absoluta favoritårstid. Nu blommar allt som inte blommade tidigare, buskarna i trädgården dignar av bär och skogen lockar med fin svamp. Frukten börjar skönjas på träden och insekterna blir mindre påträngande. Kvällarna blir sakta lite mörkare och syrsorna spelar i varje hörn.

I butiken dukar vi upp höstens favoritsmycken av skön agat och labradorit. Välkomna!