Med stigande ålder har jag blivit alltmer folkilsken. Detta är en av anledningarna att jag bor på landet. En viss ironi kan tyckas, att en person med denna åkomma driver pensionat, men det funkar faktiskt rätt bra. Jag har nog haft tur med gästerna. Det var inte helt självklart att flytta tillbaka till barndomens håla, men nu börjar jag se fördelarna med regionen. Mina förfäders gamla Söder förändrades alltför mycket och New York låg lite för långt bort, så Sörmland fick det bli. Här finns ett ypperligt bibliotek, ett hyfsat sushiställe, några bra loppisar och tillräckligt med kreativt utrymme för att stå ut. En lokal kiropraktor räddade dessutom min rygg häromdagen. Lika bra att stämma upp i lovsång så länge det varar och lämna oplockade gäss därhän. Tända ett ljus i stället för att förbanna mörkret och allt det där. Godnatt. |



