PURE RETREAT - En Sörmländsk oas
Pensionatsliv

Jag vill tacka livet

Med risk för att låta tjatig, men är inte livet fantastiskt? Fullständigt osannolikt och oförutsägbart. Ibland överväldigande jobbigt och andra dagar helt fantastiskt.
Denna dag utgör inget undantag.
Undertecknad hade tid hos Dr Ågren kl 9.00 (snäppet bättre än Dr Dängrot på en psykiatrisk mottagning om någon frågar mig) för genomgång av medicin. Därefter en tur till sjukhuset för diverse blodprover och kiss i kopp (drogtest för att få behålla nämnda mediciner) Efter detta ett sällsynt nöje dessa dagar,  en välförtjänt latte på stan och lite mailande med bästa väninnan som ligger och spyr under dyrbar semestertid i Oxford. 
Under vår barndom njöt jag av hennes exotiska skildringar av dylika åkommor på den Latinamerikanska kontinenten. Kanhända växer vi aldrig upp? Hursomhelst min kära vän, tillfriskna snart. Du är mig alltför värdefull för att sluta dina dagar på detta vis.

Tacksamhet känner jag även för min eminenta husfru, Lillemor, en sävlig norrländska, vars existens tillåter mig att lämna panget för att andas och skaffa förnödenheter. När jag kom hem väntade dock ett par timmars avloppsrensning, så man är aldrig säker.
Under tiden den mest underbara fastighetsskötaren på jorden, Ivar och jag slet, ringde en amerikansk gäst. Det visade sig att hon var fast på tågstationen, med plånboken kvar i Örebro. Min ömma moder gjorde utryckning och hämtade och några timmar senare dinerade vi och fann varandra över en flaska vin. Fantastiska människor bara fortsätter att dyka upp här. Om alla var som gästerna på Pure Retreat skulle vi inte ha några krig.




0 kommentarer på Jag vill tacka livet:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment