PURE RETREAT - En Sörmländsk oas
Pensionatsliv

Självrannsakelsens tid

Jag har aldrig gillat julen. Vet inte varför, men den står för det mesta jag har svårt för. Förväntan, tvång, ensamhet och spel. Ångest och förtvivlan. 
Redan som tonåring drömde jag om att få hjälpa till vid något soppkök för hemlösa i stället för att tvingas se glad och tacksam ut för allt jag faktiskt har. Det är som att allt ställs på ända en dag som denna. Kontrasterna blir så stora mellan dem som har mycket och dem som inte har något.
Sedan familjen splittrats för vinden och firar på olika geografiska platser har mor och jag, som fortfarande lever nära varandra, genom åren avvecklat det lilla som var kvar av julen. 
I dag har vi tex ätit potatis från det egna landet, druckit hemgjord svartvinbärssaft och tuggat i oss lite vildsvin vi fått av grannen. Hästarna har fått morötter. Ingen har handlat på dagar. Torftigt och tråkigt kan tyckas, men jag närmast njuter av att i sparsmakad tystnad få kontemplera mitt liv. I spisen brinner elden och hunden surar i hallen, som vanligt då jag sätter mig framför burken. 
Nu var det inte mening att sprida dålig stämning. De flesta upplever ju trots allt denna tid som glädjens och gemenskapens. Jag har bara svårt att sälla mig till dem. Allt som påminner om krav och förväntningar gör mig kall inombords. Det är väl något jag får leva med.  
Jag har förövrigt redan firat vad jag tror på och tycker värt att fira den 21 dec, nämligen Modergudinnan Hel. Allt efter det känns bara som en transportsträcka till sommaren, men strunt i det nu. God jul!

                                                                                  Hel i sumerisk tappning


0 kommentarer på Självrannsakelsens tid:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment