PURE RETREAT - En Sörmländsk oas
Pensionatsliv

Besök på Skokloster del 1

Nej, det är inte undertecknad som varit ute och rest. Denna lördag lutar jag mig bekvämt tillbaka i min länsstol och läppjar på ett glas vällagrad sherry. Följande berättelse utspelar sig året 1767. Jag er er dagens Oxenstierna:

"Den 10 maj reste jag till Skokloster med baronen von Essen, Simming och några magistrar. Resan var besvärlig, ty det var kallt och jag var klädd som i juni månad.
När jag till slut kom fram till Skokloster fick jag tillfälle att tillfredsställa min nyfikenhet, den mest framträdande av mina passioner. Jag blev överraskad över den mängd saker jag fick se. Vapensamlingen där är ofantlig, i synnerhet sedan kung Fredriks överflyttades dit. Antalet vapen uppgår till mer än 20.000, om jag minns rätt. Biblioteket är knappast mindre omfattande, det är på 18.000 volymer; största delen är emellertid endast gamla böcker.
De är inte ordnade, utan befinner sig i en otrolig oordning. Sådan smak har alltid herrarna till detta slott haft. Gevären är väl underhållna. Man har anställt folk för att ge dem ständig skötsel, men böckerna är försummade, täckta med två århundradens damm eller delvis till och med ännu kvar i kistorna där general Wrangel lät lägga dem när han tog dem i Tyskland. Efter vad det synes kommer dessa kistor att förbli deras gravar i evighet, åtminstone vet jag att greve Brahe, som för närvarande äger Skokloster, inte är skapt att bry sig om dem.

Interiörbild från biblioteket. Foto: stenhusakademin.se

Jag skulle ha behövt göra upp en lista för att komma i håg allt jag såg. Böcker, möbler, gevär av tusen slag, antika vapen, såsom lansar och bågar med vilka man sköt inför oss. De är nästan lika kraftiga som våra gevär. Jag kan inte låta bli att säga ett ord om två förgiftade dolkar som man förvarar där. Bladen går i vågor, de är ännu blanka och jag tror att de gifter de är insmorda med bevarar deras glans. Detta grymma gift avdunstar aldrig. De är lika fruktansvärda efter tusen år som den första dagen, det minsta sår där det uppstår en blodsdroppe leder oundvikligen till döden, och därför ville mannen som visade oss dem aldrig släppa dem ur sina händer.

Jag kunde inte betrakta dessa vapen utan fasa. Uppfinningen är så grym att det lönar mödan att bevara dem för att visa hur långt den mänskliga tanken kan gå i ursinne. I samma sal där de förvarades, ett verkligt dödens tillhåll, fanns också flera svärd och bödelsyxor. Man säger att på Skokloster finns också den yxa för vilken den olycklige greve Brahe dog, men ingen hade mod att fråga efter den. Det skulle vara lyckligt om minnet av dessa hemskheter kunde utplånas ur vår tids historia.

Möblerna har delvis flyttats till andra ställen men de som man ännu ser är mycket ståtliga. Guld och silver har slösats med fulla händer, och tygerna har fallit i stycken under tyngden av de broderier och pärlor med vilka de är översållade. På den tiden var ingenting förbjudet och alla var rika. I dag drunknar vi i förbud och restriktioner och alla är fattiga, och för att avhålla sig från lyx är man här snart inskränkt till att inte ens äga det nödvändiga.
Salarna gör ett överraskande intryck av storhet och ålderdom. När jag gick igenom dem såg jag Wrangels rum, där det som enda lösöre bara fanns hans porträtt. Jag tyckte mig ännu se denne general som lämnade Tyskland och Cesarernas tron, som skakats av hans händer, och gick över Bälten med Karl X (Gustaf) för att bekämpa de förrädiska danskarna, som alltid beredda att utnyttja våra olyckor. På denna plats kände jag mig gripen.
Det syntes mig som om dygden, äran och modet ännu bodde på dessa gamla slott. Ni Sveriges skyddsgudar, som inte längre är kända bland oss, ni tycks ha funnit en fristad bland de upphöjda minnesmärkena från gångna tider!
Det är där Ni ännu andas och där själen, förvånad och gripen, genomträngs av okända känslor. Jag vet inte om åsynen av dessa ting gjorde samma intryck på de andra som på mig. Jag tror det, ty hur skulle det vara möjligt att inte känna något på en plats som inger så många tankar? Men för att inte verka tillgjord med mina reflexioner sade jag ingenting till de andra. Jag har för länge sedan lärt mig att vara min egen förtrogne".








 Wrangel målad av David Klöcker Ehrenstrahl 1652 och senare porträtterad 1662 av Matthäus Merian d.y.


0 kommentarer på Besök på Skokloster del 1:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment