|
Publicerat den Wednesday, November 09, 2011 5:16 PM
Det kommer en tid i alla egenföretagares liv då man undrar vad man håller på med, även om man nu råkar gilla sitt val av verksamhet. Försäljning är alltid viktigt och den ständiga frågan är hur den skall gå till. När jag drev företaget Snygga Naglar back in the days var mitt sinne full av idéer och uppslag. Kampanjerna avlöste varandra och kreativiteten visste ingen gräns. Jag försåg de mest inbitna gitarrister med fjädrar på fingrarna och blingade folks fötter med swarowskikristaller inför finlandskryssen. Nu känner jag mig mest gammal, cynisk och trött, farligt nära Basil i Fawlty Towers, som förvisso är en idol men knappast någon hållbar förebild i slika sammanhang. Jag vill botanisera bland uppstoppade djur på obskyra loppmarknader. Är det åldersrelaterat eller har det med världens hälsotillstånd att göra? Eniro ringde nyss och frågade efter numret till min mor. Kan det vara ett tecken? |
|
|
Publicerat den Friday, September 16, 2011 11:32 AM
En god vän som är IT-konsult, brukar säga att teknik är mer voodoo än vetenskap. Min bästa väns man (som är jurist) konstaterar torrt att missöden beror på skräpet bakom spakarna. Hur det än förhåller sig undrar jag hur nyttigt den här teknikstressen är för mänskligheten. Egentligen? Jag läser på hemsidan att (citat:) "HTC Sense är en holistisk upplevelse som sätter dig i centrum – genom att helt
enkelt se till att saker fungerar som de ska" och " Discover the Unexpected – Du kommer att upptäcka mängder med små, praktiska detaljer som ger dig en bättre HTC-upplevelse, allt från möjligheten att stänga av ringsignalen genom att vända på telefonen till att texten automatiskt anpassas till din skärm." Nog har jag fått mig mina överraskningar alltid. Till att börja med stänger skärmen ner vid ett samtal av tre, så att jag varesig kan svara i telefon eller se vem som ringer. Fantastiskt roligt när man tar emot avancerade gruppbokningar från prestigefyllda auktionshus i London. Vidare krävs minutiösa beskrivningar när man ställer in alarmet, varför vill man gå upp liksom? Ge mig tre skäl och framförallt rätt datum. Krematoriekillen fick checka ut sig själv utan frukost i morse medan hotellmadamen sov vidare i falsk trygghet brevid ett stycke trolös maskin. Ska det vara såhär? Vad var det för fel på hajfenan? Den fungerade nedsänkt i lervälling och vattenpölar. Förvisso inte med kamera och internetuppkoppling, men den tog emot samtal och skötte sig som den skulle. Kallar vi in hjärnkirurger för att sätta på plåster numera och är seniormobilen mitt enda återstående val? Svar mottages tacksamt via mail. |
|
|
Publicerat den Wednesday, September 14, 2011 8:47 PM
Efter en inte allt för otrevlig 3-rättersmiddag med tillhörande dryck verkar herr Berghagen äntligen ha lämnat undertecknads huvud och andra, mer angenäma ting tagit tankeverksamheten i anspråk. På kvällsrundan med hundarna tänker jag på mina sköna gäster, själva anledningen att den här bloggen överhuvud taget blev till från början, om bara grundaren ville hålla sig till ämnet. Nedan några korta utdrag från gångna veckors konversationer: Jag: hittar du till krematoriet här i stan? Gästen: Ja, jag tror det, det är jag som har byggt det. Jag frågar hurvida de utländska gästerna störts av att ett gäng mediala personer just dansat runt, sjungandes i deras rum för att fördriva spökelser. Gästen: Nejdå, inte det minsta, men jag är fortfarande chockerad över er alkoholpolitik. Hur f-a-n kan staten gå in och bestämma hur stark öl ni får köpa? Det är skandalöst! Varför protesterar ni inte? (ett dygn efter att personen i fråga förgäves försökt köpa starköl på Konsum) Jag: Räcker det med en bytta is? Gästen: (81-årig amerikan som tittar fullständigt oförstående på mig) Nej, vi gillar mycket is i våra Gimlets. Jag: (smått överrumplad över att jag inte hört någon bil anlända) Hur kom ni hit? Gästerna: Vi gick. (5 km i spöregn med två stora väskor var) Jag har Svenskar som klagar över dålig skyltning. De här sydliga vikingarna kom hit från Spanien med flyg, buss, tåg och apostlahästar, med gps:en i högsta hugg, direkt in i receptionen, utan problem. Kom igen. Nu ska det tydligen gosas också. Hyndan ger mig ögon. Och det är Svenska Miljonärer på femman med Lasse Diding! Min största förebild och idol i hotellbranschen. Hur bra kan det bli? Soffläge med päronpruttande hund. |
|
|
Publicerat den Tuesday, August 23, 2011 12:33 PM
Ännu en dag på panget. Det enda man vet när man vaknar på morgonen är att man inte har en aning om hur dagen ska utveckla sig. I morse blev det utryckning med startkablar och norsk bileskort till verkstaden. Italienarna hade förkylt sig i det nordiska klimatet och behövde omvårdnad. Samtidigt jagar jag förgäves en kund på telefon angående helgens chokladprovning. Tvättmaskinen går för fullt efter att ha haft 8 hundar i huset, varav några förorenat samtliga textilier i ett rum. Helst av allt skulle jag åka ut på antikrunda med bästa väninnan i dag, dricka mängder av latte och botanisera i obskyr inredning, men det får vänta. Till hösten måhända.. Glatt frukostgäng på Pure Retreat |
|
|
Publicerat den Saturday, August 20, 2011 2:18 PM
Pure Retreat brukar borga för god sömn, så inte denna regniga natt. Incheckningar till framåt småtimmarna, samt en hund som insisterar på att få gå ut och beta gräs varannan timme. Hotellmadamen har hålögt hasat omkring i korridorerna hela morgonen på jakt efter någon typ av ordning. Gästerna verkar ha sovit bättre, förutom chihuahuorna som gäckats av nyfikna husspöken. Jag klandrar dem inte, de är lustiga små liv att skåda, men folk kommer faktiskt hit för att få sova, liksom deras hundar. Ska ta ett allvarssnack med dem när huset är tomt mitt på dagen. Till frukosten dök det upp en man jag aldrig sett förut. Från ingenstans, lagom rufsig i håret. Det visade sig att han faktiskt flugit hit från Holland, blivit skjutsad hit ut av någon som sade sig ha bokat ett rum åt honom. Mitt i natten hade han lyckats hitta ett ledigt rum och somnat som en sten. Självincheckning as it should be. Särskilt som jag inte sett röken av någon bokning i systemet. Gast eller ej, så var han en trevlig prick med giltigt visakort. Det räcker för mig. Nu ska jag äta en välförtjänt lunch innan dagens stjärnor börjar checka in. Never a dull moment. |
|
|
Publicerat den Friday, August 19, 2011 9:32 PM
Snart läge för en sån här. |
|
|
Helen Haxner: Publicerat den Wednesday, August 17, 2011 9:27 AM
Så har dagen kommit, när undertecknad börjar blogga. Herrens vägar äro outgrundliga och Fan vet var det leder. Hursomhelst, meningen är att det här skall tillbliva en rad ord och bilder som förhoppningsvis illustrerar livet på landet, på det lilla pensionatet Pure Retreat. Det är, tvärtemot vad många kanske tror, rätt händelserikt. Som Fawlty Towers fast snäppet bättre. Berget kommer till Mohammed utan att han behöver förflytta sin hydda. Nya intressanta bekantskaper, bisarra betraktelser och spännande livsöden. Häng med på denna spontana och än så länge härligt oförutsägbara resa ut i det okända. |
|
